Klassiskt på dopet eller inte?

Vi har i ett tidigare inlägg skrivit om hur dopet är en ganska stor stund för de flesta familjer, oavsett om det är en namngivningsceremoni eller ett mer klassiskt kyrkodop. Oftast träffas man hela släkten och inte sällan avnjutes vacker musik var man än befinner sig, kanske i form av en psalm eller två för att inte tala om någon som sjunger en vacker låt solo – allt tillägnat den lille som ska börja sitt liv.

dop pojke ramI DT kan vi läsa att icke-kyrkliga ceremonier allt mer utmanar det traditionella och konventionella. Trenden vi kan se idag är just namngivningsceremonin, ett starkt alternativ till just dopet. Om dopet står för en mer religiös symbolism gör inte namngivningen det alls på samma sätt. Namngivning kan även gå under namn som välkomstceremoni eller barnvälkomnande, så syftet med riterna är i stort samma i grundtanken.

Sedan kan man givetvis på en namngivningsceremoni likväl som på ett dop ha klassisk musik i bakgrunden eller under själva akten, emellan diktläsning och tal, symbolhandlingar som är väldigt viktiga och starka, inte minst för föräldrarna själva:

På samma sätt som vid dop är det vanligt att någon leder namngivningsceremonin. Humanisterna är ett förbund som många anlitar, och ofta är det så kallade officianter som håller i barnvälkomnandet, som det även heter. Att hålla tal, läsa dikter och att utse någon som fungerar som en gudmor/gudfar är också vanliga inslag i en ceremoni. Och precis som vid dopet är symbolhandlingar många gånger viktigt även vid namngivningsceremoni. – DT

En större frihet?

Kanske är det så att namngivningsceremonier sprider sig på grund av just denna frihet att själv utforma och fylla eventet – med exakt det en vill. Musiken kan ju lika gärna vara Mozart som Red Hot Chilipeppers.